Solskenshistorier

Murre

Djurskyddet kontaktades av studenten Caroline på Ålidhem, som två dagar tidigare hittat en gul och vit katt i ett trapphus. Katten var mager, hungrig, och trött efter sin utevistelse. Kissen visade sig vara en kastrerad hankatt som dessutom var märkt i örat. Det var dock svårt att tyda de suddiga tecknen, men med lite detektivarbete kunde passande märkta och registrerade katter i Umeå-området sållas ut. En av dessa var 16-åriga hankatten Murre, som enligt beskrivningen på SKK:s hemsida kunde vara just den katt som Caroline tagit rätt på. Djurskyddet kontaktade ägaren Elisabeth på Carlshem, som inte kunde tro sina öron när vi berättade att vi fått reda på att en katt som liknar Murre var upphittad. Pensionären Murre hade varit borta i över 3 månader! Elisabeth och hennes väninnor hade förgäves ropat och sökt efter honom sedan dagen han försvann, Murre brukade sällan vara borta längre än ett par timmar från gården. En överlycklig ägare fick hämta hem sin älskade Murre, som snabbt fann sig tillrätta i sitt hem och genast intog favoritfönsterplatsen.

Molly

Margareta berättar:
"Vår Molly försvann den 7 april 2009 från Bergsbyn i Skellefteå. Molly brukar ofta vara ute på kvarteret och leka med barnen, som hon tycker så mycket om. Hon hade aldrig tidigare varit borta någon natt och vi trodde från början att hon skulle komma hem dagen efter. Vi letade och frågade oss för runt omkring, men ingen hade sett henne. Till slut satte vi in en annons på Blocket och fick en del svar av snälla kattvänner. Hoppet tändes, men varje gång visades det sig att det inte var Molly. Dagar blev till veckor, och veckor till månader och våra förhoppningar att hitta henne blev mindre och mindre för varje dag som gick. Söndagen den 22 augusti fick vi se en annons på Blocket under rubriken Var hör denna katt hemma? Fotot var likt vår Molly, men den här katten befann sig i Umeå! Först tyckte vi att det var långsökt att det skulle vara Molly, men vi kunde inte släppa tanken och ganska snart hade vi ringt till Barbro Norddvist-Karlsson och hennes man HansOlov, som då i några veckor tagit hand om den utmärglade Molly på ett fantastiskt sätt."

Barbro berättar:
"Redan i början juli såg vi katten i skogen in till vårt hus i Umeå. Vi trodde att den tillhörde någon boende i närheten, men när vi kom hem efter semestern i slutet på juli, träffades vi på nytt. En kväll skrek det nedanför vårt köksfönster. En mager, smutsig och dyblöt kisse stirrade hjälplöst mot oss. Vi trodde först den var påkörd för den lyfte en tass och det lät som den hade ont. Vilket det än var, så fick det bli mat och vatten till att börja med. Vi bäddade med underlägg och mjukismatta och fortsatte mata, dag som natt, och efter en tid kunde vi få stryka den på huvudet, men kissen såg till att "hålla avståndet" och vi trängde oss inte på. Vi annonserade på Blocket, i VK och i VF. Några ringde, men inget stämde... förrän Margareta ringde från Skellefteå.
- Detta är långsökt ....började hon, när hon berättade.
Så började ett mailande fram och tillbaka. Vi fotade svans, huvud, och det vi kom åt... Margareta och Anders kom ner till Umeå. De tittade och pratade. Inget var bråttom. Lilla kissen kom närmare och närmare dem. Till slut la den sig på rygg och visade sin vita mage och gosade mot deras händer. När vi såg denna spinnande kisse visste vi att det var Molly! Det var så fint att se och det värmde. Medan Margareta och Anders fick en kopp kaffe innan de åkte, la sig Molly tillrätta och småslumrade i buren, tätt intill Margareta. Vi sov extra gott den natten med vetskapen om att Molly åkt hem med de finaste ägare vi kunnat tänka oss."

Nisse & Siri

Nisse och Siri hittades vid en cykelbana i ett bostadsområde i Umeå. Kattungarna var då ca 6 veckor gamla och hade dumpats vid skogskanten där de låg helt förskräckta. Den förbipasserade kvinnan plockade upp ungarna, tog med sig dem hem och lade sedan in ett inlägg i Djurskyddets gästbok där hon berättade om de upphittade katterna. Kvinnan, som inte var van vid katt, skrev att den som ville kunde få katterna gratis, en eller båda. Djurskyddet ringde genast upp kvinnan och hämtade kattungarna. De placerades tillsammans med andra katter, avmaskades, fick bra mat och kärlek. Syskonparet växte till sig och blev mer och mer tillgivna! De omplacerades till ett par där de idag lever lyckliga - nu betydligt större och båda kastrerade! Tanken på att Nisse och Siri skulle ha dött i skogen eller att de omplacerats var för sig redan vid sex-sju veckors ålder, när de hela tiden varit så beroende av varandras sällskap, känns jobbig att tänka på eftersom det alltför ofta händer dumpade kattungar. Vi tänker hellre på hur fina de blivit och vilket bra liv de har tillsammans med sina nya ägare!

Kattungar räddade på Haga!

Vaktmästaren på Hagaskolan i Umeå kontaktade Djurskyddet då han sett två-tre fyraveckors kattungar komma fram under lastbryggan på skolan. Lastbryggan var helt gjuten i cement med en kortsida i grov plåt som också denna var orubblig. I plåten fanns ett hål på ca 7x15 cm där ungarna kikade fram, detta var alltså enda ingången till utrymmet under bryggan. Djurskyddet kom dit och två ungar hoppade självmant ut ur hålet, trots lite fräsande. Den sista ungen hörde vi pipa där under men inget kunde få den att komma fram. Ett sent kvällsprojekt inleddes då enda sättet att komma under lastbryggan var att hacka en grop i asfalten för att på så vis kunna komma under plåten. Ett hål stort nog för en djurskyddsarbetare att klämma sig igenom med vissa påknuffningar tog ca 1,5 timmar att göra, sedan var det bara att leta rätt på ungarna med ficklampan. Det visade sig vara två rädda bebisar kvar som fräsandes försökte fly men de kunde snabbt tas in i medtagen transportbur för att återförenas med sina syskon. De vildfödda ungarna är magra och stödmatas nu med mjölkersättning, insatserna för att fånga in mamman fortsätter även om hoppet just nu känns litet då vi tror att hon lämnat ungarna för att klara sin egen överlevnad, därav ungarnas modiga framfart kring lastbryggan. Tre flickor och en pojke har det i alla fall gott och varmt i Djurskyddets trygga förvar, de busar och har alla gjort sin premiär på lådan!

Kattfamiljen

En hemlös kattmamma födde fyra ungar i en grop vid ett radhusområde i centrala Skellefteå. Familjen upptäcktes av de boende i området vilket ledde till att denna mycket skygga hona flyttade sina bebisar till ett säkrare gömställe. Djurskyddet i Umeå kontaktades av en av de inblandade privatpersonerna och ombeddes bistå med hjälp. I en bil fullpackad med diverse fällor, burar, håvar, spadar, verktyg och en trave med kattmat och tonfisk begav vi oss upp på vinst eller förlust för att försöka lokalisera de vildfödda ungarna. Varje dag är värdefull i socialiseringsprocessen för ungarna, och ju snabbare de kommer in till människor desto större chans att de blir trevliga katter. Efter att ha krälat runt varenda altan i området syns äntligen fyra små dunbollar i skenet av ficklampan. De var placerade längst bak mot en vägg under en altan. Med hjälp av tre glada vaktmästare kunde vi bryta upp altanen så pass att djurskyddsarbetarens arm kunde fiska upp de små liven som uppskattades vara ca 3 veckor. En liten tuffing fräste och försökte på raltiga ben fly längs väggen men kunde snabbt återförenas med sina syskon i transportburen. Efter att altanen lappades ihop placerades fällan ut för att fånga in mamma katt. Efter ca en timme kom hon spejades runt husgaveln och fick genast doft av den goda maten inne i fällan. Efter en kvarts utforskande av denna obegripliga konstruktion smög hon sig in genom öppningen med sikte på maten, för att sekunder senare sitta instängd i fällan. Mamma och ungar kördes tillbaka ner till Umeå där de nu befinner sig i Djurskyddets förvar. Ungarna var reserverade de första två timmarna, sedan låg de på rygg och kurrade högljutt till härliga fingrar som kliade deras små magar. Kullen består av två honor, en svart med vita tecken och en smokefärgad, samt två hanar, en svart och en smokefärgad. Mamman är ännu inte hanterbar men vi hoppas att hon slappnar när den värsta chocken lagt sig. Vi tackar alla boende i området samt vaktmästarna för deras engagemang! Vi är många som andas ut nu när denna kattfamilj kommit in.

Mr Burns åter hemma!

Djurskyddet kontaktades av en familj på Grisbacka som senaste veckan haft en katt runt huset, som velat komma in. De hade första gången sett katten strax före jul på altanen, då med ett halsband. Denna gång var katten utan halsband och familjen tyckte att den såg sliten ut. De matade katten och ringde oss för att ta reda på vilket nästa steg skulle bli. Vi bad att de skulle skicka över en bild på katten vilket de genast gjorde, och vi kunde identifiera honom från en efterlysning. Mr Burns försvann från sitt hem på Haga den 3 september 2007. Efterlysning och annonsering gjordes men utan resultat, så ägarna hade börjat acceptera att de kanske inte skulle se sin kastrerade kattherre på 6 år igen. Vi tog kontakt med ägarna som slängde sig i bilen för att åka till familjen och hälsa på katten. Lättade kunde de konstatera att han var deras! Nu är han hemma hos sin familj och kattkompis igen och tar igen åtta månaders förlorat kel!

Chewie & Charlie

Svartvita Chewie och hennes bror Charlie hittades tillsammans med sina två systrar i en övergiven industrilokal. Deras mamma var en bortsprungen, osteriliserad honkatt som fått denna vildfödda kull. När syskonen hittades var de ca 4-5 veckor gamla och givetvis mycket otrygga i människors sällskap. Det frästes och bets men med tiden gjorde de fler och fler framsteg. Idag har syskonen fått nya hem, två och två, och här kommer några ord från Chewie och Charlies matte Siri: "I början gömde de sig mest, låg jämt tätt intill varandra och fräste så fort jag och min sambo kom nära. Men det gick ändå bra att klappa dem närde låg skyddade i garderoben. Det tog ett par veckor för dem att våga visa sig ute på golvet, de sprang helst bakom soffan och gömde sig bakom bokhyllan. Charlie hade problem med magen några veckor, men efter att ha bytt till specialfoder för känsliga magar så mår han mycket bättre. Båda två, och kanske mest Chewie, var väldigt magra när de kom hit. Vi försöker att göda upp dem, sakta men säkert! Nu, två och en halv månad efter deras ankomst, är de som natt och dag jämfört med hur de var när de kom hit. Chewie är väldigt sällskapssjuk och följer efter vart man än går. Hon ligger gärna nära oss i sängen och vill ha mycket kärlek och uppmärksamhet. Charlie är lite mer reserverad men han ligger också gärna i sängen. Trots att det inte alla gånger har varit helt lätt att ta hand om de här små busfröna så ångrar jag inte en enda sekund att jag tog dem till mitt hem!"

Fanny & Alexander

Fanny och Alexander hittades av en privatperson på soptippen i en plastpåse. De var då ett par månader gamla, magra och illa medtagna, och de antogs vara syskon. Efter att de fått äta till sig, blivit lite äldre och tryggare kontaktades Djurskyddet i sökandet på ett nytt hem. Nya matte Maria och husse Mikael berättar: "Vi var egentligen bara på jakt efter en sköldpaddsfärgad hona, men när vi träffade den ljusgule Alex med sina vackra, mörka ögon var det kärlek vid första ögonkastet! Kissarna var också lite osäkra och kände trygghet av varandra så de fick komma till oss båda två. Jag, Maria, var mest orolig för hur det skulle funka med sambons allergi och vår 15-åriga kattkille Rasmus som alltid varit en riktig ensamkatt. Det har fungerat bra både med sambon och med Rasmus som leker med dem, även om han inte är särskilt gosig med dem. Visst fräser han åt dem ibland när han tycker det blir för mycket bus och när han vill vara ifred, men dessa underbara kissar har nog berikat hans liv lika mycket som våra."

Virus hemma igen!

Lilla honkatten Virus har varit vilse i nästan tre månader, när en kvinna på Rödäng ringer till Djurskyddet. Kvinnan hade öppnat dörren då en tovig och hungrig liten dam smiter in, rotar igenom soptunnan och sedan springer och gömmer sig under soffan. Djurskyddet begav sig dit, lockade fram den lilla och kände genast igen Virus. Någon timme senare kunde två lättade ägare ta med sig sin saknade lilla Virus hem till de andra kattkompisarna. En lycklig återkomst!

Athos

Ingen visste med säkerhet hur länge den grå katten hade befunnit sig på Dragongatan i Umeå men helt klart var att det var länge. När han äntligen kunde fångas in var han mager, rädd och hans päls så tovig att rakning var det enda alternativet. Tassar och ena örat var förfruset, han hade mask och öronskabb, avbrutna tänder och självläkta frakturer på svansen och ena bakbenet. Idag bor han som innekatt hos en familj på landet tillsammans med två andra katter (en av dem från Djurskyddet). Matte Katarina berättar:

"Vi kallar honom Athos. Han trivs med livet och njuter av att ligga i soffan eller sängen. Han har verkligen knytit an till oss och är en riktig knäkatt. Det är som att han vill ta igen allt han har missat av närhet och kel. Athos trivs med sina kattkompisar men stannar gärna inomhus när de andra är ute i rastgården. Visst blir jag ledsen när jag tänker på att Athos varit ensam utomhus med brutet ben och svans, men när han ligger i mitt knä eller sträcker ut sig framför kaminen och njuter av värmen vet jag att han har det bra.

Tack för att han fick en andra chans!"

Trasslan

En person boende i Holmsund upptäckte den hemlösa Trasslan en höst, och började mata henne. Trasslan kunde efter några månader äntligen tas in, men hon var i ett bedrövligt skick full med tovor, eländig päls och väldigt skvätten av sig. När hon kunde flytta till sitt permanenta hem där hon idag bor, var hon trots omständigheterna en ganska trygg tjej. Trasslan bor idag med sin nya familj och hundkompisen Maxi. Matte Kim berättar: "Allt har gått över förväntan! Trasslan fungerar bra ensam, hon verkar behöva lugn och ro och Maxi lämnar henne ifred. Hon tar sakta men säkert ut svängarna och har nu övergivit klädkammaren som hon tog i besittning de första två dagarna. Hon har också intagit en egen plats i sovrummet och kommer även och hälsar på i sängen då och då. Det känns jättebra att jag till slut tog beslutet att skaffa en kattkompis och tycker nog att livet känns snäppet rikare! Till sist en eloge er som hjälper de små vännerna."

Lycklig återkomst för Isak!

En privatperson uppmärksammade den försiktige hankatten Isak som under en månads tid levde dag som natt med hästarna i hagen. Personen tog till slut med sig Isak hem men lyckades inte hitta ägaren via annonsering på Internet. Isak kom så till Djurskyddet som genom att annonsera i lokaltidningarna kom i kontakt med Isaks matte, som lättad kunde konstatera att hennes Isak var vid liv och nu äntligen på väg hem! Ett kärt återseende följt av lite klösande på soffan visade tydligt att Isak förstod att han var hemma igen.

Stumpan

Lilla Stumpan hittades i skogen instängd i en låda en kall och regning kväll i oktober. Hon var då ca 6-7 veckor. Hennes räddning blev ett gäng mopedåkande ungdomar som hittade lådan och undersökte innehållet. Efter ett par dagar fick Stumpan svårt att gå, hon bara ramlade omkull och skrek så det blev ilfart till veterinären för att kontrollera så att det inte var några brutna ben. Stumpan hade 41.8* feber så matte hade vård av sjuk katt på jobbet.

Stumpan är nu ungefär 10 månader. Hon lever livet med sina kattkompisar och är mycket älskad av sin nya familj!